Den utvalde

"Den utvalde" handlar om Jonas som bor i ett samhälle som heter Enahanda. Enahanda är ett samhälle med väldigt många stränga regler till exempel så får man inte ha likadant namn som någon annan i samhället, man får inte ljuga och man får inte ha mer än en pojke och en flicka som barn.  Barnen föds av födelsemödrar och födelsemor är en kvinna som föder barn. En födelsemor får bara föda 3 barn och det är ett barn om året i 3 år i rad. Åldrarna i samhället säger man som till exempel "etta, två, trea osv. ända till man blir 12. När man har blivit 12 får man ett speciellt uppdrag, jobb. När man blir en "nia" så får man en cykel och man får inte cykla innan man blivit det.

Huvudpersonen i boken heter Jonas. I början av boken är Jonas en "elva" och när man är en elva så måste man göra något som kallas frivillighetstimmar. För att få ett uppdrag så var man tvungen att göra ett visst antal frivillighetstimmar. För att få frivillighetstimmar måste man göra ett jobb, till exempel så
kan man åka till "det gamlas hus" och tvätta av en äldre kvinna/man som inte kan göra det själv. När Jonas blev en tolva hade man en ceremoni för alla som blev tolvor. Kommittén ropade upp en person i taget och sedan berättade dom vad personen fick för uppdrag. Kommittén är ett tiotal personer som varje år utser tolvorna till ett speciellt uppdrag.

Jonas har två jättebra kompisar, den ena heter Asher och den andra heter Fiona. Båda hans kompisar kommer också att bli tolvor vilket innebar att dom med skulle få ett uppdrag. Asher fick uppdrag att bli idrottslärare och Fiona fick uppdrag att sköta om dom gamla. Sen när det var Jonas tur så fick han ett speciellt uppdrag och det var att vara minnesbevarare. För att vara minnesbevarare så ska man kunna se bortom, man ska vara smart och man skulle modig.

När Jonas hade blivit minnesbevarare så fick han gå till den gamla minnesbevararen som nu kallades för "Givare". Givaren skickade över gamla minnen till Jonas så att han skulle veta om alla minnen. Givaren gav inte över alla minnen på en gång för att vissa minnen var så hemska så man mådde dåligt av dom.