Kapitel 24

                                            Kapitel 24

Jonas vaknade upp. Han låg i den mjuka snön. Det landade små snöflingor i hans ansikte som sakta smälte bort och blev till små vattendroppar. En bit bort såg han ett svagt ljus och hörde ett dovt ljud av människor som sjöng. Bredvid honom stod kälken, det låg ett vitt puder av snö på den. Gabe låg vid sidan av hans bröstkorg. Hans händer var iskalla, han skakade i hela kroppen och han var blek i ansiktet med blå läppar. Jonas försökte få fram ett sista minne av värme för att rädda Gabe. Jonas
var också väldigt kall men han skulle klara sig den sista biten som var kvar. Han lade sina kalla händer på Gabes rygg och överförde det sista varma minnet. Han såg hur Gabes ansikte fick tillbaka färgen och han slutade skaka. Jonas reste sig sakta upp, det var väldigt stelt. Han kände att det värkte i knäet, han drog upp byxbenet och såg ett blodigt skrapsår. Han tog upp en näve snö från backen och lade emot såret. Det var kallt och sved lite smått men det var bra för såret. Jonas borstade bort snöpudret från kälken. Han lyfte upp Gabe och lade honom där i.

Dom började gå bort mot det svaga ljuset. Det dova ljudet blev högre och högre och det blev ljusare ju närmre dom kom. Väl framme såg dom ett litet rött hus med en ladugård. I huset såg han en familj, två vuxna och och tre barn en pojke och två flickor. Jonas tyckte att det var väldigt konstigt för i hans by så fick man bara vara en pojke och en flicka. Den ena flickan såg ut att vara i Jonas
ålder men pojken och den andra flickan såg ut att vara i samma ålder som Lily. Familjen satt vid bordet och åt, det var tända ljus på bordet och det rök ånga ifrån en form som stod där. I hörnet på rummet stod det en gran med en ljusslinga i. Granen var fylld med massa kulor i flera olika färger, i toppen på granen satt det en fin guldfärgad stjärna som blänkte ifrån allt ljus. Han lyfte upp Gabe från kälken och visade honom den fina granen. Gabe pekade med sitt finger på granen och log. Nu började Jonas bli hungrig så dom gick runt huset för att hitta en ingång.

”Knack, knack, knack”. Dörren öppnades av den lilla pojken. Han hade en röd luva på sig med en liten vit knopp längst ut. Inne i huset spelades det musik och Jonas kände hur värmen strömmade ut genom dörren.
- Hej, vem är du? sa den lilla pojken.
Jonas bara stod helt stilla och stirrade. Han var jättetrött och frös. Medan Jonas stod och stirrade kom pappan fram till dörren.
- Kom in sa han, ni ser helt förstörda ut, vad har ni gjort?
Jonas fick bara fram ett litet svagt ljud.
- Vi fryser och är hungriga, vi har inte ätit på flera dagar.
- Hämta två filtar, ropade pappan till mamman.

Nu satt Jonas och Gabe framför kakelugnen. Det knastrade i björkvirket och han kände hur det värmde i ansiktet utav elden. Han hade fått en kopp te som han satt och smuttade på. Koppen var stor och hade massa färgglada blommor på sig. En stund senare kom mamman in med mackor till dom. Två mackor var med skinka och gurka och dom andra två var med ost på. Jonas tog ett bett av mackan och det var det bästa han gjort på länge. Han kände hur hungern släppte mer och mer, nu var han inne på sin fjärde macka. Nu mådde både Jonas och Gabe bättre. Pappan kom in i rummet och presenterade sig, han hette Fredrik.

Nu var Jonas och Gabe med familjen på en marknad. Gabe satt på den röda kälen bakom och åkte med. Snöflingorna glittrade i den varma solen, och snön knastrade under fötterna när man gick. Säljarna stod bakom sina stånd och ropade ”kom och köp, kom och köp”. Familjen gick fram till ett stånd och frågade Jonas om han ville ha glögg. ”Glögg? det hade aldrig Jonas hört förut, vad var det?” han tackade ja och fick en kopp med en vinrödaktig varm vätska. Han tog en liten klunk, det blev varmt i hela kroppen och han fick en liten söt smak i munnen, det var gott. Han frågade varför alla hade röda luvor på sig. Den lilla flickan svarade.
-Det är jul.